Min största rädsla är inte misslyckande, det lever ett vanligt liv

Jag brukade vara rädd för att misslyckas och få mig att se ut som en idiot, som hindrade mig från att ta risker och prova nya saker. Nu har jag insett att risker är vad livet handlar om och om jag inte åtminstone försöker så stannar jag på samma sätt varje dag i mitt liv. Jag vill inte ha ett medelmåttigt liv - jag vill ha en extraordinär.

Jag vill prova saker som jag aldrig har försökt tidigare. Det är nervewracking att gå ut ur min komfortzon men jag vet att om jag inte åtminstone försöker nya saker kommer jag aldrig att växa som en person. Jag hatar tanken på att slösa mitt liv att göra samma sak varje dag eftersom jag är för rädd för att prova något nytt. Om jag vill bli framgångsrik, så kan jag inte stanna i min egen bubbla, jag måste utforska.

Jag måste ta varje dag som det kommer. Jag tänker inte för mycket på framtiden eftersom det orsakar onödigt oroande. Jag vet inte vad min framtid håller men jag kan se till att det är bra att ändra mina tankar eftersom det är skillnaden mellan ett vanligt liv och en extraordinär. Inte varje dag kommer att vara bra men jag kan hantera det. Dessutom vet jag att jag har haft sämre dagar och jag kom igenom dem.

Jag vill inte falla i samma rutin. Ibland känns det som att mitt liv spenderas, stressar och oroar mig för framtiden. Det känns så repetitivt. Jag vet att det är viktigt att koncentrera sig på arbete, särskilt om jag vill gå vidare i min karriär, men det vill jag inte vara det som mitt liv kretsar kring. Jag vill arbeta för att leva, inte leva till jobbet.

Komfortzoner är begränsande. Jag har blivit så van vid att stanna i min komfortzon som jag inte kommer ihåg sista gången jag gjorde någonting som jag är stolt över mig själv för. För att vara ärlig, går jag sällan ut ur min komfortzon vilket innebär att jag är begränsad till samma rutin. När någon frågar mig vad som hänt i mitt liv säger jag vanligtvis något i linje med "Jag har varit upptagen med jobbet." Hur tråkigt är det? Jag vill vara den typ av person som alltid har en bra historia att berätta. Jag måste ändra för att det ska hända.

Jag måste börja ta fler risker. Att ta risker är skrämmande för vem vet vad som händer? Jag kan misslyckas eller skämma på mig själv och det kan verkligen slå mitt självförtroende. Jag vet att det låter mig svagt men jag brukar lita på andra människor. Ibland känner jag mig som om jag inte kan göra någonting själv, så jag ska be någon att göra det för mig och sedan spenderar jag mig länge på det. Jag hatar känslan som ett misslyckande hela tiden, så Om jag vill växa som en person och bli framgångsrik måste jag börja ta fler risker.

Jag strävar efter att vara mer spontan. Ärligt talat kan jag inte komma ihåg sista gången jag gjorde någonting utan att tänka på det först. Jag brukar planera saker veckor i förväg och gå igenom det i mitt huvud flera gånger för att se till att jag har allt rätt. Jag vill inte röra någonting, vilket innebär att jag ständigt stressar på varje jävla sak och det är ansträngande. Jag måste sluta oroa mig så mycket och vara mer spontan. Vem bryr sig om det inte fungerar? Jag försökte åtminstone.

Jag ska fira varje liten prestation. Några dagar, att gå ut ur sängen och få jobb är en stor sak och jag måste börja fira det. Det verkar inte som en stor sak för andra men det betyder en hel del för mig. Självkärlek är det första steget att leva ett fantastiskt liv, så på de dagarna när jag känner mig negativ om livet, påminner jag mig om allt som jag har uppnått hittills.

Jag ska börja utforska nya platser. Livet är inte tänkt att vara bosatt på ett ställe. Som människor är vi menade att resa till olika delar av världen och upptäcka nya saker. Jag har alltid velat resa men brist på pengar, tid och rädsla för att gå till ett ställe som jag aldrig har varit framför allt håller mig tillbaka. Jag vill inte se tillbaka om några år och inser att jag slösat bort så mycket tid som önskar, istället för att göra. Jag vill se saker för mig själv och lära mig om olika kulturer och hur andra människor bor.

Jag behöver byta saker när det blir tråkigt. Livet blir tråkigt när du bär samma kläder, gör samma sak och talar med samma folk. Det är inget fel med förändringen. Det är faktiskt det enda som håller mig på tårna och gör livet mer intressant.

Jag håller inte fast vid en tidslinje. Vissa människor har en tidslinje som de håller sig till - få jobb, köpa hus, gifta sig, ha två barn, bli gamla. Det är så begränsande och jag har ingen aning om vad jag vill ha ur livet, så hur kan jag förväntas följa en livsplan? Kanske ska jag aldrig gifta mig och få barn men det betyder inte att jag inte kommer att ha ett fantastiskt liv. I slutändan är allt som betyder att jag är nöjd med livet jag har. Allt annat kommer sekundärt till det.