Kära Bestie - Jag älskar dig, men jag känner som att jag blir din on-call-terapeut

Ditt ständiga behov av råd har gjort mig till en dålig BFF. I stället för att vara den stödjande vän som alltid har din rygg, tycker jag att jag är irriterad under den tid vi spenderar tillsammans. Vad som en gång var en produktiv vänskap har blivit ett jobb jag tror inte att jag är uppe längre, och det beror på att du litar på mig för mycket för känslomässigt stöd.

Jag njuter bara inte av vår tid tillsammans. Det var dags att hänga på var kul, nu känner jag mig som om det är en chore och bär förväntan om att jag kommer att sitta där utan någon annan anledning än att vara ditt ljudkort. Jag vet att en bra vän alltid ska vara glad att låna ett öra när det behövs men när det är varje jävla tid, tycker jag att jag vill ringa upp tid.

Det är tröttsamt. Människor kommer med bagage och jag får det, men när jag bär din last i livet plus min gör det för en mycket tung börda. Självklart vill jag att du kommer till mig i dina krismoment och inte vara rädd att berätta för mig vad som händer men när varje liten bump i vägen tolkas som en kris befinner jag mig själv att stänga av. Jag oroar mig för att jag en dag ska stänga av när det är viktigt.

Jag har inte alla svaren. Trots vad berusad mig berättar för alla, vet jag inte allt. Jag tycker om att kanske det finns tillfällen då jag kan lägga till ett annat perspektiv på en situation, men jag vill inte att du tar mitt ord som evangelium och följer det med brevet. Jag brukade beundra dig för ditt självständighet, men nu oroar jag mig för att du förlitar mig för mycket på mitt råd.

Jag kommer inte att berätta vad du vill höra. Du är min vän och jag vill bara ha det bästa för dig, men jag vägrar att vara en "ja" muppet. Jag har åsikter och jag kommer med glädje dela dem med dig, men jag kommer inte att blint hålla med dig för det. Om det här är allt du vill ha från mig, så är jag inte den bästa personen att vara förtrogen med.

Det finns bara så många gånger jag kan ha samma konversation. Jag vet att stress och ångest kan få en person att upprepa saker om och om igen när de bearbetar det. Men om vi har samma konversation på upprepning och aldrig kommer närmare en lösning börjar jag undra över värdet av den konversationen. Är du verkligen ute efter ett sätt ut ur ditt problem eller om du bara rehashing det för att stressa över det?

Jag känner som om du drar nytta av mig. Jag anser mig själv som en bra vän. Jag försöker vara stödjande och vara där när du behöver mig, men när dina telefonsamtal blir brådskande över allt jag gör på den tiden börjar jag undra om du utnyttjar vår vänskap. Jag säger inte att jag inte hittar ditt problem viktigt, jag säger att mitt i mitt möte eller på läkarmottagning sitter det inte så högt på min prioriterade skala.

Vänskap borde vara en tvåvägs gata. När jag var liten tjej lärde min mamma mig att en vänskap berodde på två personer som var villiga att begå lika mycket energi till varandra. Jag förstår att under stressiga tider blir vi självabsorberade och fokuserar bara på oss själva, men om vår tid tillsammans alltid slutar i din egen personliga rådgivningssession och jag lämnar känslan som livet har tömts ut ur mig, så är vår tvåvägsgata har blivit en envägs motorväg.

Jag måste också venta. Jag hade en skurdag förra veckan. Jag försökte berätta för dig, men du var för upptagen med att tala över mig för att höra vad jag sa. Jag erkänner, i det ögonblicket tittade jag på dig med nya ögon. Min vän, som jag trodde alltid skulle ha tid för mig, hade nu bara tid för vad som hände i hennes sinne och livet. Visst, jag hade märkt stunder före detta, men det var min "uppvaknande".

Jag skulle hellre göra en ursäkt för att undvika dig än att lyssna på dig. Ligga borde inte ha någon plats i någon form av relation, men jag har funnit mig själv att göra ursäkter på dig, så jag behöver inte sitta igenom en annan "terapi" -session. Jag skulle vilja tro att en vän inte skulle göra det för mig så jag är generad av det faktum att jag gör det åt dig.

Ibland är din karp bara för tung. När varje molns kulle blir ett berg och dina berg alltid blir mina berg, är det dags att jag står upp och säger "Jag är trött, ta tillbaka dem". Livet har svåra tider och ibland känner de att de aldrig kommer att sluta, men att slänga dem alla på dem runt dig hjälper inte någon. Det är faktiskt det snabbaste sättet att arbeta dig ut ur vänskapen. Jag är trött! Var vänlig bära dina egna saker en stund.