Jag är så sjuk att vara singel - när kommer den att sluta?

Efter min sista uppbrott var jag så glad att vara singel igen. Jag kunde göra vad jag ville ha närhelst jag vill utan att behöva oroa sig för andras behov. Det kändes som en frisk luft först, men efter att ha varit på egen hand i ett år börjar nyheten slita av.

Det börjar påverka min mentala hälsa. Visst, i början var det roligt att vara fri av ansvaret som följer med att vara "bifogat, men oh hur borden har vänt. Jag är inte längre super jazzedatt tillbringa en natt och titta på Netflix och äta skräpmat. Nu är jag bara deprimerad om det och det börjar bli min standardinställning.

Jag är trött på att låtsas att jag är okej med den. Mina vänner frågar mig varför jag fortfarande är singel och jag svarar alltid med, "Jag gillar att vara singel" eller "Jag fokuserar bara på mig just nu, och det är fantastiskt!" Jo, det var väldigt snabbt. Nuförtiden känner jag mig som om jag ljuger genom tänderna när jag säger att jag är okej med att vara evigt ensam eftersom sanningen är, ensamheten gnager bort hos mig hela tiden.

Casual sex gör att jag känner mig tom innanför. I ett försök att hitta någon form av anslutning, tar jag ofta till dataprogram eller ringer upp gamla vänneratt ha lite bra gammaldags NSA-sex. Det känns fantastiskt i ögonblicket, men efteråt lämnar jag mig tom och lite använd.

Jag vill bara att någon ska cuddle med. En sak jag verkligen saknar är fysisk tillgivenhet. Det skiljer sig från avslappnad sex eftersom det inte finns någon grund för förtroende där. När någon som älskar mig berör mig är det den bästa känslan i världen. Jag kunde bli full av den känslan och jag har inte haft det på mycket lång tid.

Mitt självkänsla ligger på ett helt lågt sätt. Varför är det att när jag går ner på gatan känner jag mig helt värdelös? Det måste vara för att jag inte har något bevis i mitt liv som jag är älskad. När jag är i ett förhållande, har jag stenkalla bevis för att någon tycker att jag är värd och det ger mig självförtroende. Först var jag lättad att vara singel, men nu vet jag inte hur jag ska tänka mig utifrån den negativa självbilden jag skapat för mig själv. Jag vet att mitt värde inte kan och borde inte bero på en kille men jag kan inte hjälpa till att känna mig nere.

Jag är uttråkad med mitt liv. Jag behöver en förändring. Jag behöver något annat, något stor i mitt liv om det är en resa, en karriärbyte, en ny hund eller ett förhållande. Jag känner bara att jag inte har något för mig själv och ett förhållande skulle ge mig något att se fram emot varje dag.

Jag blir till ett av de bittera singlarna. Jag brukade le när jag såg ett par i kärlek men nu kan jag inte ens stå för att titta på dem. Jag vill inte vara en av dem som tyst dricker i hörnet medan de mumlar för sig själva hur dum kärlek är. Jag tror på kärlek, jag vet att jag gör det - jag har just varit singel så länge att det verkar som en dröm som jag inte kommer ihåg.

Jag har "låt mig gå." När jag är i ett förhållande, har jag en anledning att få mig att se bra ut. Jag bryr mig om mitt hed och utseende, inte av rädsla för att ingen skulle vilja döma mig annars, men för att jag älskar mig själv och jag älskar min kropp. Jag handlade allihop om självkärlek i början av min enda dom, men nu är det verkligen svårt att fortsätta försöka.

Jag är så ängslig om att träffa nu. Att inte ha något avlägset nära ett verkligt förhållande för ett helt år gör mig mer och mer angelägen om att datera och sätta mig själv där ute. Visst, det var lätt i början när jag var helt frisk och ljusögd, men nu känner jag mig som en gammal docka från kassan. Jag kan inte vara min vanliga, charmiga, roliga själv eftersom jag tycker att jag inte är tillräckligt bra. Jag känner mig obekväm om att datera och jag vet inte hur man får mig ur denna tankegång.

Online dating är en tik. Jag känner att mitt enda alternativ idag är online-dating och det är frustrerande, minst sagt. Jag slösar inte bara tid på killar som inte har något intresse för ett förhållande, men jag slösar också med pengar och överst på allt, det chippar bort vid min tro på kärlek tum för tum. Jag vill inte ge upp kärlek, men online dating gör det väldigt enkelt att göra det.

Jag har en stor vägg upp. På den sällsynta chansen att en kille vill ta mig ut och driva något seriöst med mig, hittar jag sätt att sabotera det själv. Om jag har gjort det så långt att vara ensam, kanske är det bara vem jag är. Jag kommer att göra ursäkter för varför det inte kommer att fungera mellan oss, men det är egentligen bara för att jag inte tror att jag är förhållande material efter att ha varit ensam för ett århundrade.