Hemsida » Enkel AF » Jag vet att det finns bra killar där ute, men jag har inte träffat en enda

    Jag vet att det finns bra killar där ute, men jag har inte träffat en enda

    Att hitta rätt person i den moderna datingsvärlden kan känna sig som en omöjlig uppgift. Får mig inte fel - jag vet att det finns massor av bra killar där ute, men det är därför jag har svårt att hitta en:

    Det finns för många alternativ. Dating-appar som Tinder ger människor så många fler val, vilket gör det betydligt svårare att hitta "den". Jag kan prata med någon och tror att vi klarar oss riktigt bra medan han pratar med tre andra kvinnor på exakt samma gång. Om vi ​​slutar prata är det inte så mycket - han har nog en tjugo matcher att välja mellan så snart han blir uttråkad med mig. Det finns inget att förlora och allt att vinna.

    Det är svårt att hitta någon mogen. Vad jag verkligen vill ha från ett förhållande är någon som kan förstå och respektera mina behov. Jag vill inte ha en omogen kille som ger mig den tysta behandlingen och vägrar att prata om viktiga saker. Jag vill ha passionerade argument, någon som inte är rädd för att ringa mig och en vilja att diskutera framtiden. Det är synd att killarna jag träffar inte ens kan leva upp till de grundläggande normerna.

    Ingen kan hålla en konversation. Jag försöker alltid att starta en konversation. Jag ställer frågor om sitt liv, jobb, vänner - allt som är avgörande för att lära känna någon. Men för många av dessa killar verkar som om de inte vet hur man ställer några frågor i gengäld. I slutet känns samtalet extremt tråkig och brukar inte gå någonstans.

    Massor av killar är för rädda för att fråga oss själva. Vi har alla blivit så vana vid att träffa människor på sociala medier och dataprogram som att tanken att faktiskt närma sig någon i den verkliga världen är gränsen överväldigande. Killar i dessa dagar är så vana vid att gömma sig bakom en skärm att de inte längre har modet att närma sig en tjej i en bokhandel eller på ett café.

    Jag känner att jag är disponibel. Moderna dating apps har definitivt knackat min självkänsla ner några fångar. När jag ignoreras eller spöks börjar jag tänka att det var något jag sa som skrämde bort dem, vilket gör mig tveksam till att prata med någon ny. Det borde inte vara för svårt att hitta en kille som inte kommer att lämna mig hängande bara för att han gillade någon annans själf mer än min, men det visar sig vara omöjligt.

    Jag är trött på att bli ombedd till nudes. Varför har killar aldrig sagt att det är okej att fråga nakna bilder? Jag är så mycket mer än så. Det är självklart att när en kille frågar mig om nakna bilder blir jag omedelbart avstängd. Vad förväntar de sig att få av det? Det enda svaret de kommer att få är långfinger emoji.

    Jag är fast i en ruta. Dateringsvärlden kan bli repetitiv. Jag pratar med en kille, det går bra, och då är han borta. Jag skulle gärna tro att det finns en kille där ute som ska bryta denna trend för mig, men just nu verkar det som att alla killar jag pratar med kommer att hålla mig besvikna med samma cykel.

    Ingen vill lägga någon tanke på datum. Första datum är skrämmande, så det är förståeligt att massor av killar skulle vilja spela det säkert och träffa för kaffe eller gå för drycker i baren. En viss tanke borde dock gå in på ett andra och tredje datum. Om jag frågar killen ut på ett annat datum och han föreslår att gå på drinkar igen, kommer jag att rulla mina ögon. Jag lägger mycket tankar på de datum jag föreslår, men det verkar som att alla männen jag pratar med är nöjda att hålla saker som vanilj och kliché som mänskligt möjligt.

    Alla leder mig vidare. Jag har inga problem att berätta för en kille som jag inte är med i det längre om jag inser att vi inte har rätt för varandra, men det är uppenbarligen att jag är den enda som tycker så. Jag skulle mycket mer acceptera min ensamma status om killar bara var rakt upp med mig men i stället måste jag hantera dem som låtsas som att de vill ha något allvarligt när allt de verkligen vill ha är att sova med mig och lugna ut.

    Ingen visar sina sanna färger tills det är för sent. Varje gång jag tror att jag hittar en anständig kille, visar det sig att han bara hade på sig en mask. Jag söker inte aktivt män som behandlar mig som skit, men många av dem låtsas vara bra killar först och sedan visa vem de verkligen är en gång jag är för djup. Det sparar inte bara tid som jag kunde ha spenderat letar efter en riktigt underbar man, men det gör mig också tvivlad på min intuition när jag faktiskt träffar en kille som jag är med.